Matte Caliste har funnits i svensk hiphop i många år nu.

Tillsammans med Tom Piha och Oskar Skarp startades Fjärde Världen och har du inte lyssnat in dig på plattorna Världsomspegling, Gatumusikanterna eller Världens ände än så bör du göra det genast för en viktig bit av svensk hiphops historia och utveckling under 2000-talet.

Efter det har de tre varit inblandade i olika projekt där Oskar Skarp lämnade gruppen väldigt tidigt för att producera egen musik, Tom Piha har släppt skivor som Max Peezay (allra senast F.A.S. 3 som rekommenderas varmt) medan Matte har kommit in i en andra andning känns det som. Han har producerat under en längre tid men det var först kring Stadsbild volym 1 och de spår han satt med då som han fick de hyllningar han förtjänar. Nu står rappare från hela landet i kö med mössan i handen för att få chansen att rappa på Matte Calistes beats.

På Stadsbild volym 2 har han också samlat på sig en hel del artister (36 olika räknade jag till!). Alla har sin story om hur deras stadsliv sett ut. När jag då säger stad menar jag inte city utan allt som oftast är det Stockholmsorter som representeras. Det är på gott och ont känner jag. Jag får stundtals en skön känsla à la The Latin Kings I skuggan av betongen från 1997, ofta med en rå och naken beskrivning av livet i förorten där man talar om båda sidorna av ett liv och en uppväxt i ett miljonprogram.

Men det är samtidigt vissa rappare som inte håller tillräckligt hög klass för att skapa en total TLK-känsla. Det är inte så att någon gör ett dåligt jobb, men vissa rappare är inte tillräckligt unika för att deras texter ska få den där extra tyngden. Men överlag håller rapparna en riktigt hög nivå. Det är också kul att Matte Caliste som en ”veteran i gamet” vågar blanda kända namn som Näääk, Promoe och Simon Emanuel på samma skiva som unga talanger som Jaqe, Finess och G-Punkten t.ex.

Med oerhört sköna beats rakt igenom är det inte heller svårt att glänsa, vilket vissa gör mer än andra. Jag vill gärna lyfta fram just Jaqe (med den sköna låten Samma Sak där även Matte Caliste själv rappar) som enligt mig är en av de absolut mest spännande rapparna i Sverige just nu.  Det är också svårt att inte nämna Fjärde Världen, där Tom och Matte äntligen teamar upp igen, nu tillsammans med SödraSidan på låten Sprungit Här.

Att ta in refränggeniet Robert Athill är inte heller ett särskilt dumt val där han som vanligt skapar magi, nu på refrängerna till Arbetarklass (tillsammans med Matte Caliste, Sebbe Staxx och Promoe) och till Gå min egen väg (med Matte Caliste, Rhymes & Riddim och G-Punkten). Det är överlag en skiva med riktigt säkra och tunga refränger, vilket passar bra in på sättet Matte Caliste bygger sina beats där man kan höra blås, stråkar, röstsamplingar, m.m. som få andra än duktiga amerikanska producenter har kunnat hantera tidigare.

Favoritlåten på skivan är nog ändå Slå dig för bröstet där skönsjungande Pauline tar täten i refrängen och kompletteras av varsina bra verser från Nimo, Fille och Näääk. På ett Matte Caliste beat blir det riktigt bra och man får en skön vårkänsla i kroppen!

Steget från fem spår på Stadsbild volym 1 till 16 spår på uppföljaren är stort. Man hade kanske kunnat fördela låtarna över de båda stadsskildringarna, med 10 och 11 låtar respektive, för en större jämnhet överlag. Men detta är en väldigt bra skiva – som lär få många fans!

Lyssna via Spotify HÄR!

///Alexander Kihlström