Diablo - 3
Rapper Ted recenserar Diablo III – Del 3

Diablo III är ett sådant spel som nästintill har haft  omänskliga krav på sig att leva upp till

 

Min Diablo III-resa börjar likt sommaren att lida mot sitt slut. I förebyggande syfte, och då i synnerhet för mitt eget samvete, svor jag en ed att aldrig kolla mina ”hours played” när slutmålet blev nått. Energidrinks-burkar, snuskig snabbmat och många nattetidstimmar har betats av i symbios med att demoner och arga goblins har demolerats i småbitar av min krokiga trollstav. Jag finner mig själv sittandes blek, slutspelskäggig och med en flottig Caesar-krans på huvudet. Äntligen är min resa över! Diablo är besegrad och mänskligheten är nu lyckligtvis räddad. En normal människa hade pustat ut och sagt ”Aldrig mer!”, för att sedan lägga spelet långt bak i hyllan med syftet att aldrig mer plockas fram.

 

Förstå mig inte fel nu, för det har varit en börda likväl en berikad upplevelse att hamra sig igenom detta tillsynes repetitiva ”hack n’ slash”-spel. Jag har försökt att inte bli förgiftad av diverse medial kritik och arga foruminlägg från spelare världen över. För när hammaren väl slog i podiet har kritiken fullständigt rasat mot Diablo III sen spelet såg sitt första officiella dagsljus. Vi, förväntansfulla spelare, drabbades av otaliga server-haverier och driftstörningar. Personligen var dessa incidenter fina tillfällen för mig att göra annat med livet, och i lugn och ro vänta på att Blizzard löste detta. Dock med allt detta kvar i åtanke för slutdomen på min recension. Diablo III är ett sådant spel som nästintill har haft omänskliga krav på sig att leva upp till, och detta med all rätt. Föregångaren ”Diablo II” är ett av världens mest långlivade och hyllade spel, oavsett spelkategori. Frågan är bara om kraven och förväntningarna på Diablo III kanske var lite väl överdimensionerade, även från mig som jag senare kom att upptäcka? Därför har jag fått kliva utanför mig själv, utanför mitt konservativa- och ”det-var-bättre-spel-förr”-jag, för att försöka se Diablo III som ett nytt spel och vikta det så gott jag kan utanför Diablo II:s ramar och måttstockar.

 

Personligen tycker jag inte att Diablo III är ett spel som du kan skriva en recension om med två dagars speltid i bagaget. Det sträcker sig mycket längre än så och kräver en djupare insikt, en mer tidskrävande sådan. Det är anledningen till att jag har hållit på min slutgiltiga dom. För att kunna ge en rättvis bedömning behöver alla dess element mätas av. Framförallt genom att besegra spelet på ”Inferno”-graden samt att mäta av ett av spelets kanske mest kontroversiella inslag; auktionshuset med dess huvudegenskap att kunna bränna/tjäna riktiga pengar.

 

För de spelare som orkar kämpa sig igenom de 60 levlarna, för att sedan nå taket i karaktärs-uppgraderandet, väntar ett nästan helt nytt spel. Visst, du kommer få kämpa dig igenom samma grottor och samma miljöer gång på gång, Dock med ett markant svårare motstånd och med en relativt slumpartad miljöstruktur på banorna. Det är här den riktiga utmaningen börjar, när du väl tar dig an svårighetsgraden ”Inferno”. Likaså gäller det din utrustning och dina vapen, det är på ”Inferno”-nivån du hittar spelets ”end game”-föremål. Till skillnad från tidigare svårighetsgrader är musklickandet och de linjära striderna nu ett minne blott. Ett välriktat slag från ett monster kan nu räcka för att förvandla din stackars trollkarl till en kletig blodbubbla. Nu måste du spela mer strategiskt, välja dina motståndare med omsorg och sedan tålmodigt förgöra dem. Att klara Diablo III på ”inferno” kräver förbannat mycket tålamod, förbannat mycket tid och förbannat mycket guld-/föremålssamlande. Det är ett faktum!

 

Blizzard har som sagt ”berikat” oss spelare med ett så kallat ”auktionshus” där du kan köpa, buda och sälja vapen och föremål. Det är här du kan förvandla dina surt investerade timmar i både riktiga pengar, ”in game”-guld och mäktiga överdimensionerade vapen. Det är också här du kan förvandla ditt lönekonto till en fullständig ekonomisk härdsmälta. Värt att nämna är dock att Blizzard har delat upp detta element i två stycken olika auktionshus. Ett för ”in-game”-valuta och ett annat för ”real money”-valuta. Det var dock när ”real money auction house” implementerades (skedde i en senare speluppdatering efter releasedagen på grund av strikta lagbestämmelser i Sydkorea) som skriverierna och kontroversen tog fart på allvar.

 

Konspirationsteorier såsom att Blizzard själva skapar föremål och lägger upp för riktiga pengar har florerat på internet. Spelare världen över hävdar plötsligt att man har slutat hitta bra föremål i spelet. Teorierna och anklagelserna är många. Man får välja själv om man vill tro på det. Allt jag vet är att jag hade över 100 euro på mitt spelkonto när jag slutligen besegrade Diablo. Jag förstår varför det sticker i folks ögon att Blizzard implementerar en sådan funktion. Speciellt när Blizzard själva tar 1 euro per sålt auktionsföremål och sedan ytteligare 15 % av totalbeloppet som du sedan vill föra över till ditt löne-/sparkonto.

 

Diablo III är en tungviktare till spel som fortfarande lider av diverse ”barnsjukdomar”. Samtliga klasser har nästan alla en ”skill/besvärjelse” som är överlägsen den andre. Detta gör att utformningen på din karaktär nästan alltid ser likadan ut i slutändan, trots att urvalet på skills/besvärjelser är stort. Det är något som ska balanseras fram över men i nuläget är det ganska inramat. Jag förutsätter att personer som vill spela Diablo III på elitnivå förväntar sig att det är ganska repetitivt och att det i slutändan handlar om att samla föremål för att förbättra din karaktär. Detta är inte något som tilltalar den stora massan där ute och en ”casual gamer” har ca 20-25 aktiva speltimmar att vänta sig medan hardcore-spelaren kan spendera upp till en livstid. Jag personligen gillar det här eviga samlandet och uppgraderandet. Jag finner det avkopplande i kombination av överraskningsmomentet när något värdefullt hittas.

 

Varje föremål du hittar är som ett hockeybilds-paket på 90-talet. Spänningen är stor! Det är inte mycket till story och det nästintill obefintliga röstskådespelet är mediokert. Diablo III vinner stora charmpoäng på sin grafiska utformning, sprudlande färgkarta och höga tempo. Jag har haft många roliga stunder med Diablo III och kommer nog inte lägga det åt sidan än. Det är något som ständigt kallar mig tillbaka till det. Däremot måste jag tyvärr ta med buggarna och obalansen i min slutgiltiga poängberäkning, då Blizzard har haft gott om tid på sig att rätta till detta. Diablo III är fortfarande ett riktigt bra spel som inte ska misstas för sin föregångare. Man märker tydligt att Blizzard försökt satsa på en liten bredare publik denna gång och om det var korrekt val får ni upptäcka själva.

 

webadmin | Kingsizemagazine

 

Plattform: PC & Mac
Spelutvecklare: Blizzard Entertainment
Spelutgivare: Blizzard Entertainment
Release: Ute nu!

 

 



Publicerat:




NULL