Skivrecension – Vic Vem “Medicinen” (Album)

Senaste åren har vi fått haft förmånen att bjudas in till Vic Vems musik och tankevärld, senast med “Villkorslös” från 2013 där han beskrev samhälle och individ med dräpande skärpa textmässigt. När han nu, två år senare, är tillbaka med nya skivan “Medicinen” är det om möjligt än mer tillspetsat i utförandet; djuplodande personligt, känslosamt, engagerande och reflekterande. På elva spår lyckas Vic Vem göra varenda låt, vers och produktion till sin egen entitet. Den ena låten kompletterar den andra. Alla bitar i pusslet vi kallar livet har lagts med omsorg. Tankekraft och tid tycks ha varit ledstjärna i arbetet med att förmedla avsett ämne och inget lämnas åt slumpen skivan igenom. Blytunga headnoddern “Fiskebyn” välkomnar oss bildligt till Vics hemstad Göteborg. Det vackert självutlämnande i “När Inget Annat Fanns” och “Sista Skrattet”, med mod och ärlighet få kan överträffa på den svenska hiphopscenen. Betraktelser av omgivning och företeelser i acapellaformat har Vic hyllats för och när han överför denna egenskap till toner blir det träffande i magtrakten med “Bättre Mig” och “Envis”. Cirkeln sluts logiskt med vackert introspektiva “Imorgon”, om familj och kärlek. Lägg till det en synnerligen väl komponerad och utvald organisk ljudbild albumet igenom, där bidrag av Gonza, Hofmästarn, Tommy Black, Audius, Chris Hawk, Lance-A-Lot och Moose Dawa bidrar till ett tidlöst sound.

“Medicinen” erbjuder en nödvändig injektion till svensk hiphop där hårt arbete, kärlek och tålamod verkar helande för musikbransch och invidid i ett samhälle som premierar det snabba och ytliga. Vic Vem blottar erfarenheter och tillkortakommanden – något som kommit att bli hans obevekliga styrka. Jag finner mig själv skippande fram och tillbaka om och om igen. Gåshud framkallas gång på gång. Det här är en skiva som kommer hjälpa många. Att finna styrka. Att bli en bättre människa på organisk väg, med det innersta jaget som vägledning. När Vic, med sin urkraft i berättandets ädla konst, sammanfogar sina vokaler med de omsorgsfullt vackert ihopsnickrade produktionerna uppstår en säregen synergi där benämningen klassiker finns närmast tillhands. Det här är sannerligen mer än ord!

Bästa låt: “Sista Skrattet” med Meldeah, Barbi Esco & Audius

Bästa produktion: “Fiskebyn” (Gonza)

Intressant text: “Bättre Mig”