Det tar ungefär en timme, efter utsatt tid, innan Queens-rapparen och ena halvan av duon Organized Konfusion dyker upp på scen. Det innebär dock bara att Fasching går från halvfullt till välfyllt innan Pharoahe kliver på scen. Och när han gör det så gör han det med full fokus. Jag ser honom gå från sin loge och ut mot scen med samma fokus som Muhammad Ali hade när han klev in i ringen. Han ser dessutom ut som någon slags general från Napoleons tid vilket faktiskt känns helt rätt för denna fältherre inom rap.

Just krig och kamp genomsyrar inte bara Pharoahe som artist (framför allt hans senaste två album) utan även hans scenshow. Tillsammans med det fantastiska brittiska bandet Ezra Collective får de igång publiken rejält.De börjar oerhört starkt med “W.A.R.”, publikfriaren “Fuck You” och “Damage” bland annat. Tre låtar som passar perfekt in i kamp-temat för kvällen.

DJ Boogie Blind bistår Monch denna kväll och även om han är tankad så gör han givetvis ett fantastiskt jobb, som sig bör om man tillhör The X-Ecutioners. En tight DJ-rutin och ett starkt mellanspel där Pharoahe talar om polisbrutaliteten i USA (“We have it to!” ropar någon i publiken). Han uppmuntrar inte till våld utan får hela Fasching att gunga och klappa i takt, vilket leder till “Clap” – som levereras fantastiskt.

Själva upplägget av låtar känns lite off i mitten då det blir en liten dipp energimässigt och det naturliga flytet försvinner. Men det ordnar upp sig till slutet.

Låtar som “Free”, “Oh No” och “Desire” gör sig riktigt bra och givetvis kioskvältaren “Simon Says” som får taket att lyfta, svetten att rinna och glädjetårar att rulla ned för kinderna på den hårdaste i lokalen till och med.

Bästa låt: Givetvis var “Simon Says” helt fantastisk, som alltid live. Men “The Light” var den som rörde mig mest. En vacker låt som var en del av avrundningen på en mycket fin kväll.

Det minns vi: Pharoahes sköna och avslappnade stil där han gjorde allt från att imitera Busta Rhymes (spot on) till att lite ursäktande säga “I know this is a jazz club but…” och sen höja energinivån till max.

Publiken: Många. Det var kanske inte helt fullt, men det var inte långt ifrån. Alla var också riktigt peppade och alla röjde: från de nya unga fansen till hiphoprävarna.

betyg_4

// Dandy Persson

Foto: AL Fotos

65ba07add7a32f7b0a037f23