När Ismen sent förra året släppte singeln ”G.D.S” var det tänkt som en aptitretare till det kommande albumet ”Molotov”. Sen dess har Johan Alander lagt micken på hyllan och låst in rimblocket i bankvalvet – och ”Molotov” har fortfarande inte nått hyllorna i skivbutiken. Men det punkiga och ruffiga soundet som gjorde just ”G.D.S” till en oslipad dimant har inte fallit i glömska.

Efter att ha varit aktiv inom den svenska hiphopscenen i över ett decennium släpper Majk Jutbo sitt första soloalbum. Och han har lagt grunden till att kunna smida sin egen lycka: ”Äntligen Vilse” är byggt av Majk själv från topp till tå. 27-åringen från norr är idag bosatt i spanska Sevilla och är på mer än ett sätt distansierat till den Stockholmscentrerade scenen här hemma. Hans produktioner är egna. Något ojämna stundtals, men håller sin linje.

Hur klarar sig då Majk som rappare på egen hand? Även som mc är han något ojämn. Debuten innehåller några linjära ”det var en gång”-historier som bara agerar stoppklossar. Men det är också som historiaberättare han gör sitt bästa spår på skivan: ”Fortsättning Följer”. En tagg i foten är att man aldrig får höra honom lika exakt och direkt som på Ismens finfina ”Scarface” från förförra sommaren. Majks stora tillgång som rappare är hans sätt att ringa in en känsla eller sinnesstämning – oavsett om det handlar om att utvärdera sina egna vägval eller att gå in i ett ta-över-världen-mode.

Som namnet antyder är ”Äntligen Vilse” en skiva om att vara på väg och att hitta sig själv. Och rent musikaliskt är Majk en bra bit på vägen.

//Harald Broström

betyg_2,5