Konsertrecension – Immortal Technique live på Debaser Medis, Stockholm

Det var tre år sedan Felipe Coronel senast besökte Sverige, då han tillsammans med undertecknad och hundratals andra lyfte taket på Göta Källare. Både kvällens spelning och den mycket intressanta föreläsning han genomförde dagen innan, ger intrycket av en mindre militant och mer fokuserad revolutionär. För det är han fortfarande. Var så säkra på det.

Passionen för musiken och sin publik är även den kvar. När Tech till slut äntrar Debasers scen iklädd en t-shirt med Farao-tryck och spottar första versen i ”Crossing the Boundary” följt av en kort men frenetisk freestyle, så kan jag inte låta bli att oroa mig för att han bokstavligt talat ska explodera uppe på scenen. Det märks att han har sett fram emot detta. Som tur är hinner han lugna sig efter att ha presenterat sina vapendragare från Rebel Arms: Hasan Salaam, Constant Flow, DJ Static och Poison Pen.

Immortal Technique har mycket att säga och även om jag är den sista att nämna det i negativ bemärkelse måste man ändå påpeka att det stjäl en del energi av publiken. De flesta låtar framförs inte i sin helhet och det märks att folk inte är lika inlyssnade på The Martyr som på klassiska Revolutionary Vol. 2. Tungviktslåtarna på den sistnämnda får dock bra med utrymme och blir de starkaste minnesbilderna från denna kväll. En kväll där vi dessutom fick äran att fira Felipe Coronels 37-årsdag. Grattis till honom och grattis till oss.

När: 19/2 2015

Bästa låt: Hade jag kunnat ett ord spanska – ”Golpe De Estado”. Annars var publiktrycket på ”Peruvian Cocaine” och ”Harlem Streets” mäktigt bra.

Det minns vi: Visdomsorden i mikroföreläsningarna mellan låtarna (”If you hate immigrants, GET THE FUCK OFF THE PLANET!”), a capella-verserna av CF och Tech på ”Moment of Peace” samt födelsedagsfirandet – med vikingatårta och allt.

Publiken: Stor, tålmodig och stöttande. Med tanke på kvällens längd, helt klart godkänd även om man hade kunnat önska an aning mer röj. Hade högre förväntningar.