Av Niklas Thander.

Ibland stannar man upp och inser att tiden går fruktansvärt fort. Åtta år har gått sedan Dead Prez senaste albumsläpp. Trots gapet i diskografin har Dead Prez hållit sig relativt aktuella, dels genom solosläpp men framförallt tack vare den tidlösa kvaliteten på deras två första släpp. De två tidigare albumen etablerade en unik genre vars stil är effektivt summerad i namnet på 2004- releasen; ”Revolutionary but Gangsta”. Ett gap så stort som åtta år måste innebära någon form av evolution, både musikalisk och personlig, men själva grundidén i deras rap har förblivit densamma. Medvetenheten och det utforskande tänkandet, både om personlig utveckling och dikotomin mellan förtryckaren och den förtryckta, finns kvar där. Dock har den råbarkade auran har tonats ner för att göra plats för budskapet. Råheten som omgav Dead Prez har tagit ett steg åt sidan och i dess plats har poppigheten tagit större plats, vilket kan ses som ett alltför stort steg ifrån Dead Prez musikaliska arketyp. Jag skulle snarare bedöma det som ett tematiskt inslag för detta album, för ”Information Age” präglas nämligen av vår elektroniktunga tidsålder. Främst hörs det i form av beatsen som i många fall har en New Age-vibb över sig, vilket duon kompletterar med en smooth, melodisk rap. Överlag är beatsen tyvärr av det svagare slaget och är som bäst i interludesen, där tribala trummor, naturljud och indignerade monologer fylls ut med borrande och molande elektroniska inslag. I själva låtarna forcerar de svagare beatsen ändå sig fram till framsätet och skapar onödig virrighet, när de enbart borde vara där för att facilitera rappen.

Om beatsen är den svaga länken i sammanhanget är texterna själva ankaret. På ”Information Age” har Dead Prez inte längre adrenalinkicken att luta sig tillbaka på, men budskapen blir näst intill starkare när de framförs i en dialogton, lugnt och säkert. Det bidrar också med en känsla av deras egen övertygelse i agendan som de framför. Istället för att svart på vitt lägga ut texten, får man en känsla av deras egna sökande, och deras självsäkerhet i sin tro att alla människor måste söka efter sanningen. Sista linen på sista låten ”Download (Expand Beyond)”, summerar vad ”Information Age” tjänar för syfte. ”You can’t free a slave unless he knows he’s in bondage”, anspelar på temat lärande, och Dead Prez gör allt för att få dig att tänka, vilja lära dig, att se vad som pågår i det större spektrat, samtidigt som du kikar bakom kulisserna.

Albumet är en kort historia, och med tanke på att dess 42 minuter också fylls ut av interludes och skits, innebär det att portionen av rap inte är fylld till bredden. Trots detta tar de vara på sin tid, värderar sina ord och lyckas allt som oftast bryta igenom med sina tankar. ”Now Way As The Way”, och ”Learning, Growing, Changing” är båda höjdpunkter på albumet och är samtidigt exempel på vad kombinationen mellan den nya fasen av Dead Prez evolution och deras grundidé kan producera. De har åsikter om allt från världsekonomin, kapitalism, religion till hälsoriktig mat och de talar och elaborerar istället för att som så många andra conscious-rappare, falla ner i fällan av predikan. Förhoppningsvis är ”Information Age” ett tecken på en fortsättning av uppdaterade insatser från Dead Prez framöver, och även om det är det svagaste albumet i deras katalog hittills är det befriande att se dem i gamet igen.