Något som står klart bara efter några låtar på Chicago-rapparen Chance The Rappers andra mixtape ”Acid Rap” är att han är en unik individ.
Stilen är egen, både vad gäller den intensivt gälla rösten, de mångsidiga referenserna, det till synes hälsosamma förhållandet till diverse droger och hans livliga lek med ord och rytmer.
Att 20-årige Chance Bennett har en rå talang, är något som märks direkt. Han har ett skämtsamt lynne och är allt som oftast befriande ärlig i sina texter. Chance är är en av de starkast lysande artisterna på Chicagos bubblande undergroundscen, och som medlem i Save Money-kollektivet, där allt från rappare till producenter till grafiska designers ingår, är filosofin inte att spendera cashen som inte finns eller att visa upp en hård street-attityd. Istället ligger fokus på kreativitet, öppenhet och experimenterande. ”Acid Rap” är ett projekt som präglas av alla de kvaliteterna, och det är svårt att inte ryckas med i Chance lekfulla rap/sång som pendlar mellan en medvetandeström med någon slags spanglish-accent, excessiva drogreferenser och detaljrika vardagsberättande. Utan problem ringlar rapen mellan skryt, introspektiva tankar (”And whys God’s phone die every time that I call on Him?/ If his son had a Twitter wonder if I would follow him/”) kärlekstrubbel och enorma mängder av smarta, underhållande texter (likt Childish Gambino, som också gästar Acid Rap) som oftast undgår att låta krystade.
Mixtapet är också en lokalpatrotisk uppvisning av hemstaden Chicago. Den lokala genren Chicago Juke Music får sina små referenser, Chicago-slangen är genomgående och Lake Shore Drive tillsammans med våldsdrabbade South Side utgör backdropen. Samhällskritiken är självklar i en stad som ärrats av våld och kallas ”America’s Murder Capital” och när uppsluppenheten bryts av Chances ifrågasättande av hur problemen hanteras blir det faktiskt bättre än förväntat, med tanke på den sorglösa attityd som annars genomsyrar ”Acid Rap”:
”They merking kids, they murder kids here/
Why you think they don’t talk about it? They deserted us here/
Where the fuck is Matt Lauer at? Somebody get Katie Couric in here/
Probably scared of all the refugees, look like we had a fucking hurricane here/
They be shooting whether it’s dark or not, I mean the days is pretty dark a lot/
Down here it’s easier to find a gun than it is to find a fucking parking spot/”
”Acid Rap” är sprängfyllt av energi, självdistans, humor och talangfull rap, men briljansen är en smula svajig. Det händer att Chance snärjer in sig i rader som är för intrikata, interna och svåra att följa i något slags tankegångsmönster och istället blir lösryckta bars som rimmar. Resultatet blir att en viss repetivitet infinner sig här och där. Trots detta är Chance The Rapper absolut en artist som blir oerhört intressant att följa i framtiden, med förhoppningen att han blommar ut än mer. Frågan är bara om han lyckas fortsätta kanalisera sina utmärkande drag till någonting givande, och inte slutar i ett tomt skal omgiven av gimmickar, vilket är lätt hänt i en industri som söker tydlighet och ramar över kreativitet. Som det ser ut nu är paketet av förmågor han besitter välfyllt och intressant och när det kommer till kritan är ”Acid Rap” ett av de bästa släppen 2013. Chance The Rapper har gjort sitt avtryck på radarn, och det med råge.
Press ///Niklas Thander
