Filmrecension – Rush

Filmrecension – Rush

Racingbanan är blöt men det hindrar inte segertågande rivalerna James Hunt och Niki Lauda från att trycka på gasen och ge oss en av en utav de mest underhållande racingfilmerna på länge.

Biopremiär den 4 oktober.

Den brittiska kvinnotjusaren James Hunt (Liam Hemingsworth) är en man som gör allt impulsivt, kör bil impulsivt, träffar kvinnor impulsivt, allt han gör är impulsiv. Hans totala motsats är österrikaren Niki Lauda (Daniel Bruhl) som både ser, pratar och är lurig med en kärlek för motorer. Deras rivalitet glöder av hat samtidigt som det är tydligt att James och Niki behöver varandra för att hålla tävlingsinstinkten vid liv.

Året är 1976 och det är dags för tävling i Grand Prix. Underlaget är blött men racet blir av ändå. En olycka senare är en av våra två rivaler på sjukhuset med brännskador vilket tvingar den andre rivalen att tänka efter och reflektera över framgångens pris. Där och då blir ”Rush” mer än en film om tävlingar och priser

1976 var racingvärlden mansdominerad och det reflekteras i filmen där kvinnorna tyvärr ofta målas upp som groupies som dras till fartälskande män. Lite mer balans hade inte skadat. Regissören Ron Howard har inte tänkt alls på den balansen utan mer fokuserat på att besvara frågan om vad som driver människor att vilja sätta sig i en bil och köra 300 km/timmen genom kurviga banor.

Med dramatiskt soundtrack av Hans Zimmer, snyggt foto och mycket bra skådespelarinsatser av Liam Hemingsworth och Daniel Bruhl är ”Rush” en väldigt intressant inblick i den annars rätt okända racingvärlden.

Press


I samarbete med Filmtrailer.se

///Emil Sandgren Strada