Intervju – Gonza-Ra

Intervju – Gonza-Ra

 

Alla som någonsin stått på ett par skidor eller en snowboard vet att det är dumt att bege sig ut i den svartaste pisten innan man har lärt sig åka. Att lära sig grunderna och känna sig säker på sin sak är att rekommendera innan man beger sig ner i svarta pisten för att visa vad man kan. Precis så har Gonza-Ra gjort.

Möjligheten att släppa ett album direkt fanns säkerligen där, med det kreativa och hyllade kollektivet Random Bastards liksom både hembyn Storuman och Umeå i ryggen. Men istället har han tagit sig sin tid och utvecklats. Han har nu bott i Umeå i fyra år och hunnit släppa två EPs: ”PRE” och ”Slute Uta Början”. De har mottagits väl och har fungerat som övning inför det stora provet, inför den svarta backen.

Nu är han redo att bege sig ut i pisten med albumet ”Lavinfara”, som efter knappt två veckor redan fått 100 000 lyssningar. Men med sina 20 år är Gonza-Ra långt ifrån klar. Han blickar redan framåt till nästa släpp och efter att uppträda live runt om i landet med ”Lavinfara” så börjar arbetet på riktigt med nästa lavin till släpp.

Gonza-Ra har precis kommit till Arlanda efter en resa till Prag och har en dag över innan han far upp till Umeå igen, vi mötte upp ”Lapplabama”-rapparen och Erk från Trainspotters/Random Bastards på Hötorget i Stockholm för att prata om skivan, utvecklingen och varför han inte kommer att sluta använda slang från Lappland för att få fler fans.

100 000 spelningar på knappt två veckor ens, hade du förväntat dig att det skulle gå så bra, så snabbt?

– Nej verkligen inte. Jag hade svårt att fantisera överhuvudtaget hur det skulle gå med skivan men det är jävligt roligt.

Ja, det måste vara väldigt speciellt med ett debutalbum. Du har släppt två EPs innan: ”PRE” och ”Slute Uta Början”. Men nu släpper du ditt första album, som är en helt annan sak. Något som alla artister drömmer om. Var det som du hade tänkt dig att släppa ett album?

– Det är som du säger, en helt annan grej jämfört med att släppa EP. Det blir speciellt så fort man kallar det för album, eller ännu värre: debutalbum. Det är en läskig titel att sätta på något, har jag alltid känt. Det var också därför jag släppte ytterligare en EP efter den första, för jag kände mig helt enkelt inte ready för ett debutalbum.

Fungerade dina EP-släpp som en slags förberedelse inför albumet? Kände du att du hittade dig själv och ditt sound bättre efter att ha släppt två EPs?

– Jo men verkligen. Att bli bättre, handlade det om. Jag känner själv att jag har utvecklat skrivandet och känner mig nu ännu mer säker på den biten. Nu känner jag att debutalbumet blev som jag ville och att jag kunde leverera det jag hade planerat. Jag visste nog redan när jag släppte min andra EP hur mitt debutalbum skulle vara och vad det skulle handla om. Men jag kanske inte kände mig ready och säker på att jag skulle få till det som jag ville ha det då.

Samtidigt är du ”bara” 20 år och du har säkert stora möjligheter att utvecklas ännu mer. Är det då svårt att sätta stopp och säga: ”Nej, nu får det faktiskt räcka – nu måste jag släppa min skiva?” mitt i att du ständigt utvecklas?

– Ja, det var väldigt svårt faktiskt. Det kan man se lite som ett problem faktiskt. När jag satt där med cirka 30 låtar för att pussla ihop skivan, så innebar inte det att jag slutade skriva eller spela in. Då är det lite irriterande när jag känner att varje låt blir bättre än den förra i stort sett. Det är svårt att sätta ihop skivan då, men till slut fick jag säga stopp, för att inte skjuta upp det ännu mer. Men den här skivan hör till den här perioden av min utveckling, sen kanske jag kör något helt annat på nästa skiva, det vet jag inte.

Skivan sköts upp i nästan två månader för att få med det sista materialet. När skrevs första respektive sista låten till skivan?

– Det var någon gång i december-januari som jag och Imchi började jobba på skivan och bestämde oss för att dra igång. Sen har vi jobbat fram till släppet i stort sett. Outrospåret och ”Klart o Betalt” med boysen från Piteå är bara ett par veckor gamla liksom.

Hör du själv stor skillnad mellan de första och sista låtarna som du gjorde för skivan?

– Ja, det tycker jag. Det är en stor skillnad. Mycket på skivan kan jag tycka är stabilt och håller sig till temat men på andra låtar kanske jag kan höra att jag är mer tekniskt utvecklad eller små grejer i rappen som har utvecklats. Men det visar bara på olika delar av min rap tycker jag.

Du är ung men ingen rookie direkt. Känner du att din utveckling, rapmässigt, går lika fort nu eller har den börjat plana ut och jämna till sig?

– Det börjar plana ut mer samtidigt som jag börjar bli mer stabil i sättet jag föredrar att rappa på. Det är inte lika mycket sökande som det var i början. Men det handlar inte om att jag håller på att bli så pass bra att jag inte kan bli bättre, verkligen inte. Jag har mycket kvar, men nu hittar jag lättare hur jag själv vill lägga saker och vad min flavor är. Nu vet jag mer vem Gonza är liksom.

gonza-ra-stockholm-2014-S

När jag hör skivan så hör jag det omtalade norrländska vemodet. Men jag hör också humor och självdistans. Har du tänkt på balansen mellan det svåra och tunga jämfört med det mer lättsamma i din rap?

– Jag har väl inte tänkt på det, men det har nog blivit så automatiskt. Många gånger kan jag prata om grejer som är seriösa för mig, men som kanske inte är världsproblem direkt. Sen är jag väl inte den mest seriösa snubben i världen heller, så jag behöver ha båda sidorna och kunna lätta på trycket ibland också.

Det är som videon till ”Vi är här nu” (med Erk) där ni använder er av medvetna överdrifter, Lapplabama-style. Jag såg att du sa i en intervju med PSL att du hoppades att folk förstod ironin i videon?

– Det kom ut lite konstigt, det lät som att jag menade ”Åh gud, hoppas att folk inte missuppfattar!”. Men det var snarare som det vi pratade om nu, att jag ville göra en videoversion av att lätta på trycket helt enkelt. Det ser ju så flashigt ut och kanske amerikanskt, fast med en norrländsk twist. Det är komiskt, även om vi ser allvarliga ut. Men det är ju bara ett stort skämt. I mitt huvud är hela videon ett skämt liksom.

Det svarar du nog bäst på själv, men för mig känns videon som definitionen av ”Lapplabama” som du pratar om. En humoristisk och lappländsk variant av det stereotypa amerikanska raplivet.

– Exakt så. Därför blir det också lite skrattretande för mig som är därifrån att flasha med något som står en ganska nära. Att det kan se ut på ett visst sätt i en persons ögon, men för oss ser det ut på ett helt annat sätt. Det är intressant tycker jag.

Jag kan själv tycka att det är tjatigt att prata om ålder hit och dit med artister. Men faktum är att du i år har fyllt 20 år och är en av de unga, mest lovande, rapparna i landet nu. Men en skillnad på dig mot många andra unga rappare jag har stött på är att du är väldigt ödmjuk i ditt sätt att vara på. Många andra anammar någon slags personlighet för att komma fram och sticka ut, men det är främmande för dig antar jag?

– Ja, det är ju verkligen det. Det är ganska nice, för att som du säger har du mött många sådana och jag som varit ett fan av svensk hiphop väldigt länge har ju sett de rapparna också. Jag har följt med så bra jag kunnat och då har man känt att de har varit väldigt sketch och att jag inte vill bli så. Jag har alltid haft inställningen att vara mig själv och göra min grej. Det sista jag skulle göra är att vara gapig och så. Jag är bara tacksam till Random Bastards och alla som har hjälpt mig och gett mig en chans, då vill jag återbetala det också. Jag tror inte att folk hade tänkt på mig som en ödmjuk rappare om det inte hade varit så att motsatsen fått så mycket utrymme tidigare.

Tror du att det kan vara en fråga om geografi? Många av de unga rappare som inte direkt osar av ödmjukhet och respekt kommer oftast från Stockholmsområdet, medan man sällan stöter på någon sådan i Norrland t.ex.

– Det kan det nog vara, delvis. Men det är väl lite av jantelagen där också. Att vara respektfull och ödmjuk kommer sig bara naturligt tycker jag. Sen är Norrland inte en särskilt stor del av den svenska hiphopscenen än, men den kommer att bli. Vi har inte haft så mycket och därför har vi varit lite i skymundan och det är väl det där: ”man ska inte tro att man är något” som spelar in också. Det är nog mer påtagligt i Norrland. Sen har ju en rappare i Stockholm oftast mer konkurrens i sin närhet och måste göra något för att sticka ut som du säger, vi har inte riktigt det tänket utan tvärtom: vi jobbar ofta och gärna tillsammans och pushar varandra mycket.

På tal om att vara sig själv så använder du en hel del slang i dina låtar. Slang som sällan hörs söder om Lappland. Men för dig är det en icke-fråga antar jag, efter vad du har sagt innan, trots att vissa kanske inte förstår alla ord?

– Det är också ett tecken på hur lite jag faktiskt bryr mig om vad rappare här i Stockholm säger eller vad trenderna är, vad man bör och inte bör säga osv. Vi har vårt snack hemma och vi har vår lilla scen där som vi är jävligt glada över att ha. Det sista jag skulle vilja göra är att försöka härma och låta som någon från Stockholm. Då blir jag tusen gånger gladare om någon polare hemma förstår och garvar åt mina texter än att känna något behov av att ALLA måste förstå mig hela tiden.

Just därför tyckte jag att det var extra intressant och passande att JaQe gästar skivan. Han är på vissa sätt motsatsen till dig, han är från söder – du från norr osv. Men det känns ändå som att ni är lite tvillingsjälar i rapvärlden? Båda kör på sina stilar utan att bry sig nämnvärt om hur man ”ska” eller ”bör” låta och använder gärna mycket slang och egna uttryck.

– Det tycker jag är så roligt och därför är jag extra glad att han är med på skivan. Han är verkligen en av mina absoluta favoritrappare i Sverige. Men det är som du säger, han är lite som jag, fast skåning. Han pratar väldigt grovt och skiter väldigt mycket i. Jag tror att det är samma med hans crew, de sitter hemma i Skåne och garvar och känner igen sig i hans texter på ett helt annat sätt än vad andra kanske gör. Sen är det många här som känner hans stil här och det är ju bara en bonus.

Det känns som att han har öppnat dörrarna lite för rappare som dig t.ex. Han kör sin stil, kompromisslöst, precis som du. Det har lett till att många har tagit till sig honom, runt om i Sverige.

– Ja, precis. Jag tror att det gör mycket att ha en egen stil och en egen flavor gör att man kommer att uppskattas på ett annat sätt. JaQe gör det på ett väldigt bra sätt och jag hoppas att folk kan se och uppskatta min grej också, även om de kanske inte alltid förstår alla ord…

Intervju/foto: Alexander Kihlström
Artikelbild: Press

Se Gonza-Ra kicka en freestyle på Hötorget i Stockholm: