Aktuell med albumet "Dynamics" tog Alexander Fernaeus en pratstund med rapparen Filip "Progress Evolution" Ramirez.

Från Öland, på en rätt knackig telefonlinje, med en halvtrasig telefon för ljudupptagning och pollensnuvan från helvete får jag till slut tag på Progress Evolution. Rapparen från Örebro som i dagarna släpper sin solodebut på On Axis.

Klockan är strax efter två en onsdag och du är på jobbet. Men du kan göra en intervju, vad jobbar du med?

– Just nu med ett studieförbund men jag gör en massa saker. Jobbar i en studio ibland, med arrangemang och allt möjligt. Jag är dynamisk, det är 2013 och jag gör många saker, haha. Det är intressant att göra många saker samtidigt, det är stimulerande. Jag vill inte fastna vid ett rullande band på en jävla fabrik och bli hjärndöd. Jag vill träffa många människor, resa runt och träffa andra Zulus. Get in the mix. Sprida hiphop.

Berätta mer om Zulu Nation som du är involverad med?

– Örebro har faktiskt fostrat många Zulus, främst B-Boys och B-girls. En breakdansare härifrån Örebro, han kontaktade mig för ett par år sen och ville att jag skulle rappa samtidigt som de körde sin grej på golvet. Men ja, Zulu Nation är en organisation som är en nation, om man bryter ner det. Vem som helst kan gå med, du kan vara läkare, lärare eller en dj. Det bygger på en filosofi och vi försöker sprida ett positivt budskap. Vi försöker studera och uppnå kunskap, ta hand om människorna runt omkring oss och ge något tillbaka till samhället. Det är det jag jobbar med, drar igång events, fixar konserter och workshops, passar vidare den här kulturen som är hiphop till alla som vill vara en del av den. Zulu Nation har en miljon medlemmar i runda slängar så det är en ”force to be reckoned with”.

Du verkar väldigt engagerad i kulturen, har du varit det länge?

– Jag har skrivit rim, kickat freestyles med folk och varit en del av det på så sätt i tjugo år. Och jag utvecklades på det sättet. För ungefär tretton år sen träffade jag Efrik i Malmö, då började hela grejen med On Axis. Alla MCs på On Axis har samma relation till hiphop, alla kommer från jams och freestylesessions och hela den grejen… Inget ”göra-hits-studio-bullshit”. Det är så jävla fett att vara en del av och få jobba med hiphop. Vara en del i att det växer, att fler och fler får en chans att ta del av kulturen. Huvudsaken är att alla kommer överens och har det bra, vi försöker ha en härlig vibe, lekfullt med mycket kärlek.

Känner du att du är dedikerad till en form av riktig hiphop?

– Ja jag måste det, jag ser inga andra sätt att göra det på. Jag har fått förtroende och tjänar mitt leverne i den här kulturen så jag kan inte göra det på något annat sätt. Jag är så tacksam över att vara i den position jag är. Att jag får hålla på med min textförfattning och vara den jag är.

Är det texterna som är det viktigaste?

– Jag kan allting egentligen, jag kan producera, jag kan dj:a, jag kan dansa, haha… men att vara en MC och skriva rim det är min grej, där ligger mitt fokus. Jag lärde mig att skriva texter med scheman och så av J-Ro från Alkoholics och Maylay Sparks. Mitt löfte till dem, som tack för den kunskapen jag fick var att passa det vidare till kids. Jag försöker verkligen leva upp till det.

Finns några av dina egna produktioner med på Dynamics?

– Nej, jag har inte rört någonting på skivan när det kommer till beats. När det kommer till beatsen är Nag Champa grunden. Han har gått jazzgymnasium och har något med sig från jazz som jag gillar. Sen kom Efrik och la in en del beats. Och de beatsen är typ åtta nio år gamla men de passade bra in på skivan.

Det är en ljudbild som känns just åtta nio år tillbaka i tiden, men på ett bra sätt. Det känns sent 90, tidigt 00-tal men ändå jävligt fräscht, vad är din bild av soundet på Dynamics?

–Det är fett intressant för alla har helt olika uppfattning av skivan, alla jag pratar med har olika favoritlåtar och olika uppfattningar av vad det låter som.

Jag tänkte direkt på Slum Village, den tidseran och den vibben…

– Ja men shit, roligt att du säger det. Jag är verkligen inspirerad av Slum Village, jag är ett stort fan och har nog hämtat mycket från dem. Det kan jag inte sticka under stolen med. Jag ville ta det dit med en mer conscious vibe. Inget ”fuck a bitch in the ass” liksom, haha. Jag vill ha topic och jag vill göra något som låter vettigt. Visst det är kul med ”bullshit rap”, jag lyssnar på det och jag kan kicka sånt skitsnack vilken dag som helst. Men på min skiva ville jag ändå göra en annan grej.

Hur och varför blev Dynamics till?

– Allting började för två somrar sen, på Festivalex; en mindre festival som är dedikerad till Alex Zika från Skuggan Av Svampen. Jag var där och drack bärs, battlade och hängde med en massa sköna människor. DJ Mat stod och lirade beats och folk körde sina grejer, så jag gick på scenen och kickade rim, det slutade med att jag körde över tre, fyra beats och hade en jävligt bra vibe med DJ Mat och publiken. Efter det kom Johan (Efrik) och DJ Lo-Cut till mig och sa att det var dags att släppa en skiva. Från den dagen blev det ett annat fokus, innan dess hade jag gjort collabs och vart med på lite mixtapes. Inte varit så seriös med det. Men dem frågade mig om jag ville steppa upp och jag tvekade inte, så vi började spela in.

Kan du beskriva slutprodukten?

– Dynamics är en sammanfattning av mig som människa under en tioårsperiod. Tanken är att alla ska kunna hitta något de gillar. Du har Lotus Flower som handlar om kärlek, Nothing som handlar om uppbrott, Travel som handlar om att resa runt i världen och så vidare. Du har topics på den jäveln, haha. Jag tror inte att någon annan i Sverige släppt en skiva med 16 spår utan gäster där alla låtar har sitt topic… jo fan, Ayo. Ayo gjorde det. Där var det topic på topic på topic. Snubben kanske inte har grymmaste leveransen och så men han kompenserade det gott med sättet han skrev sina texter. Han var on topic hela tiden. Så vill jag också göra min grej.

Det är stor skillnad att lyssna när man faktiskt kan följa en text från sin början till sitt slut…

– Ja det blir något mer konstruktivt av det då. Och det var lite därför jag gjorde skivan utan gäster, det är lätt att komma off topic och börja prata om sig själv. Men jag ville göra låtar som höll sig till ett tema. Vi hade artister som skulle vara med på skivan från början. Men när vi satte oss ner och tänkte igenom allting kändes det inte rätt. Jag ville göra det själv så att jag kunde ha mitt topic och hålla mig till det. Det är en sak att spela in en fet låt som får folk hype, det är en annan att skriva texter som hela tiden har substans och håller sig till en form. Zulu Nation uppskattar det jag gör – mitt sätt – och det väger tungt att bli uppskattad av dem. Det väger tyngre än någon annans åsikt.

Intervju av Alexander Fernaeus