Albumaktuell med “True World Disorder pt.1: Ignorance” tog Kingsize en pratstund med rapparen från Umeå.

Umeåsonen Phonetik har sedan debut EP:n Sounds Of Speech 1999 tillhört Sveriges toppskikt när det kommer till engelskspråkiga MC’s. Och under första åren av 2000-talet var Peter som han egentligen heter ett stående inslag på olika jams, battles och konserter runt om i landet där det ofta droppades en mördande fet freestyle.

Men någonting hände. Ett mångårigt drogmissbruk slog klorna i honom vilket resulterade i en psykos som Peter kämpade med under många år. Till slut lyckades han vinna över sina demoner och 2009 släpptes äntligen debutplattan ”Survival Tactics”.

Den 21:a december släppte han uppföljaren “True World Disorder” och Kingsize Magazine tog självklart en pratstund med Phonetik om musik, rymdteorier och droger.

Vad har hänt i ditt liv sedan ditt förra album Survival Tactics släpptes?

– Livet ser ungefär likadant ut förutom den stora skillnaden att jag mår bättre. Jag bor i Norrland igen, hiphopbonde goddammit! Det är också mycket mindre folk runt omkring mig, vilket bidrar till ett visst lugn. Inte för att jag tar nåt förgivet men men.

Om du blickar tillbaka på det albumet idag, hur ser du på mottagandet skivan fick?

– Ja, själva skivsläppet kostade mer än det smakade, om man säger så. Men jag träffar mycket folk på gatan om nätterna som berättar vad den eller den låten betydde för dem, och att den plattan talade till just dem. En polare från England sa ikväll efter han lyssnat på nya skivan att han fortfarande tyckte att Survival Tactics var det bästa jag släppt. Mottagandet av hiphoppubliken var dock ungefär som väntat.

En del av kritiken du fick då handlade om producenten Hoova som du då samarbetade mycket med. Hur är er relation i dag?

– Ingen relation alls.

Berätta om ditt nya album?

– Även detta album är styrt av mitt humör och hur jag mår, vilket min musik oftast handlar om. Det innehåller en hel del humor, min humor då det tar för mycket energi att älta det förflutna eller att gräva ner sig i nuet pga. en önskan om en framtid som verkar för avlägsen. Så istället så tog jag en dos “I dont give a fuck”, en dos “Ni är alla dumma i huvet” och en stor dos “Underhållning”. För att göra ett album som är roligt att lyssna på.

Finns det någon symbolik i att du väljer att släppa ditt nya album just 21/12?

– Egentligen inte, i alla fall inte utöver den symbolik datumet redan för med sig. Det var bara tur att allt klaffade till just den 21a december.

Du har ganska sjuka interludes på plattan. Vad ligger bakom dom?

– En konstnärspolare blev bostadslös och bodde på min soffa en månad. Vi söp till en kväll med grannen och spelade in det där. Så det är de två som ligger bakom det där. Jag frånsäger mig allt eventuellt ansvar. Har hört att introt i alla fall skrämmer hundar.

Titlarna på låtar som Universes, I Come In Peace och Alien berör alla rymden även om temat i låtarna kanske inte handlar om just det. Hur är det med ditt intresse för rymdteorier och konspirationer?

– Det har alltid funnits ett sånt intresse, särskilt för Egyptologi. Gubben längst till höger på omslaget är en karikatyrtolkning jag gjorde av Akhenaton, Tutankhamons farsa. Sen konspirationer, hmm, titeln på plattan är ju ett play på hela det här “new world order”-köret. Men jag har lite svårt för YouTube-konspirationer som inte innehåller några tydliga bevisbara fakta. Sen tror jag att man måste ha någon slags “disorder” för att palla leva kvar i den värld man tycker är sann. Men jag tycker att det är värt det. Som Mr.Noun sa på Timelines-skivan: “We dont need no conspiracy theories, facts are scary enough…”

Du tillhör tredje generationens rappare som slog igenom i Sverige. Hur ser du tillbaka på din karriär?

– Haha! Vilken karriär?

Du har ett mycket mer självsäkert flow än på länge på din nya platta. Vad har du gjort för att utvecklats som MC?

– Blivit äldre, friskare, gladare. Mer obrydd. Ätit fibrer och druckit mycket vätska…

Vad är din inställning till droger idag?

– Legalisera, och avkriminalisera schysst folk…Tycker att den där ganjafjädern blivit lite väl många hönor, som dessutom värpt en jävla massa ägg nu också. Så klart så är det inte för alla, men jag tycker vuxna människor har rätt att välja själv. De sålde cannabis-cigaretter på apoteket i Sverige way back in the day. Statens problem är att de inte har ett vettigt sätt som de kan tjäna pengar på det. Sen är det jävligt fult att säga till folk “Ta inte den där drogen, ta vår medicin istället.” Som man sedan blir minst lika beroende av, men då tjänar läkemedelsbolagen pengar. Det finns t.ex. ett nytt botemedel för cancer, men det är för “billigt” så läkemedelsindustrin satsar inte på det. Jag personligen som gått på deras mediciner i många år känner mig ibland som en labbråtta. Ett experiment mer eller mindre.

Vilka har du jobbat med på TWD?

– Relic, Jukebeats. Arka (Supersci), Erik L och Statik Selektah.

Hur hookade du upp med Statik Selektah?

– En gammal kompis hade tagit hit Statik, Termanology och Reks för ett gig, och ringde mig och sa att Statik hade beats till salu. Så det var väldigt okomplicerat.

Det här är del ett av en trilogi. Berätta om varför du gör tre skivor och vad vi kan förvänta oss av uppföljarna?

– Det blir minst två iaf. Från början var det tänkt att jag skulle göra ett mixtape med typ 35 låtar, men det blir lite väl mustigt att lyssna på. Del två heter TWD Pt2:Overkill, och blir typ samma sak som ettan, fast bara bättre.

Lyssnar du på någon svensk rap i dag och finns det någon som inspirerar dig?

– Nja, egentligen inte, det kanske slinker igenom lite General Knas på sin höjd.

Finns det någon som irriterar dig?

– Paul Ryan, han som skulle blivit Mitt Romneys vicepresident, han irriterar skiten ur mig.

Skribent: Niklas “DJ Grass” Grees

Foto: Pressbild

Lyssna på Phonetiks album HÄR