Intervju – Gonza-Ra

Intervju – Gonza-Ra

Gonza-Ra har med sin senaste EP tagit taktpinnen för kommande generation inom svensk hiphop och visat att 90-talisterna blir att räkna med.

19-årige Josef Nilsson lever livet. Under artistnamnet Gonza-Ra är han hyllad för senaste EP:n ”Slute Uta Början” på Umeå-etiketten Random Bastards, samtidigt som kritiker och branschfolk allt oftare nämner hans namn som ett av svensk HipHops största framtidshopp.

Nilsson är född och uppvuxen i Storuman på det norrländska inlandet men är sedan ett par år bosatt i Umeå. Det var här han upptäcktes av Käp och Erk, den lokala duon bakom skivbolaget Random Bastards, som tog talangen under sina vingar.

– Utan dem två hade det fan inte blivit mycket av alltså… De finns där för mig i alla möjliga sorters situationer. Käp och Erk (Trainspotters) är typ mina två gay-föräldrar när jag tänker efter, haha. De säger inte hur jag ska bete mig eller så men uppfostrar mig i konsten om hur man blästar som bäst!

Jag har verkligen varit ett stort fan av både Random Bastards och Trainspotters sedan högstadietiden, därför känns de ännu sjukare att på riktigt vara en del av hela rörelsen nu, säger Josef Nilsson till Kingsize.

 
Vem är Gonza-Ra?

– Gonza-Ra är Josef Nilssons kreativa halva. Den delen full av självförtroende och vilja att lyckas med sina mål. Den delen som vet exakt var han vill nå och som inte har något emot att låta fötterna sväva iväg från jordens yta vissa stunder.

– Utan Josef Nilsson vore Gonza-Ra ingenting, och tvärt om. Dom behöver varandra.

Hur har uppväxten i Storuman format dig som kreativ människa och artist?


Den har i princip gjort allt. Det är min uppväxt som tvingat mig att utveckla mig själv till den jag är idag. En blandning av inlandspojken Josef Nilsson och den obrydde drömmaren Gonza-Ra. Utan min uppväxt så hade ett försök till musikkarriär inte varit lika intressant för mig känns det som.

– På grund av hur min vardag såg ut innan jag flyttade in till Umeå har jag fått otroligt mycket lättare att uppskatta saker och ting när jag hamnar i större samhällen. Just mycket för att man inte haft tillgång till speciellt mycket där hemma.

– Det var hockey eller Counter Strike i Storuman ungefär – och som man kanske kan se utifrån på var jag är idag ville jag ganska mycket mer än så redan i tidig ålder. Man kan verkligen säga att min uppväxt har format min kreativitet. Mitt sätt att uttrycka mig och att se på saker är helt klart sprunget ur hur jag formats hemifrån.

På nya skivan har du samarbetat med Umeå-killarna Niclas Carlén och Viktor Näslund, hur har samarbetet mellan er varit och vilka skillnader har du märkt av om man jämför med tidigare samarbeten?

– Vårt samarbete har varit fett bra och funkat klockrent. Det har gått otroligt fort! Vi satte en rätt tidig deadline redan när vi började planera det här projektet och vi har hållit den tidsramen.

– Skillnaden från förra EP:n är väl att jag märkt att båda är äckligt erfarna då det gäller att göra musik, och speciellt HipHop. När Nic (Niclas Carlén) började producera musik sprang jag ju typ omkring med hockeyfrilla och blöja hemma i Storuman ungefär. Han är mycket äldre än mig och har otroligt mycket att lära ut.
– De kan verkligen sin grej och jag har fått sjukt mycket tips och råd kring allt från att lägga raps på inspelningar till mycket annat. Det har varit en jävla välsignelse alltså. Hela skapande-processen har  varit väldigt seriös, vilket jag gillat. Därav den feta EP:n som jag är riktigt nöjd med!

Vilka musikaliska influenser hade du som ung? Vad lyssnade man på hemma?

– Jag är uppväxt med föräldrar på olika platser vilket jag på senare tid börjat se på som en fördel.

– Hos mamma har det alltid dunkats massa 80-tals pop med mera, mer partymusik helt enkelt. Hos pappa var det alltid gammal metal som Judas Priest osv, annars otroligt mycket fet Bluesrock. Shout out till pappa för det, haha!

– Jag skulle nog vilja påstå att mina föräldrar formade min musiksmak rätt tidigt. Om jag kollar på mycket av det jag lyssnar på nu så var mina föräldrar typ 30 år före mig med allt. Jag jobbade även som DJ under mellanstadiet och högstadiet, så där fick jag en ännu bredare syn på musik.

– Det jag lyssnat på mest är väl Pink Floyd, Michael Jackson, Black Keys, Nirvana, 50 Cent, allt fett bara! Helt ärligt – det finns typ inget jag lyssnar på som en vettig människa skulle kunna hata på. Men nu när jag blivit äldre har det dock blivit rätt mycket mer hiphop, vilket både är bra och dåligt skulle jag säga.
Var ser du svensk HipHop befinna sig om fem år och vilken roll ser du dig själv spela då?


Om fem år kommer allt vara ännu fetare alltså….

– När jag stänger ögonen och ser in i framtiden kommer alla musiker som bara lallar och glider omkring ha försvunnit och SR´s “diggilista” kommer ha bytt namn till “BlästListan” – och den innehåller bara massa bas och tung SVENSK rap. Det är på riktigt!
Och om vi ser det ur ett lite mindre perspektiv, vad kan vi förvänta oss av Gonza-Ra inom den närmsta tiden?

– Ni kan förvänta er riksfeta collabs med de fetaste inom svensk HipHop. Just nu älskar jag svensk rap och hela den scenen mer än något annat och vill självklart hjälpa den på något sätt och pusha till max.

– Därför tycker jag det vore fett att knyta ihop norr med söder och bara kriga tillsammans. Dom flesta av oss vill ju samma sak, sprida ett fett budskap och med lite tur förhoppningsvis kunna leva på det vi älskar att göra.

– Ni kan förvänta er mer än vad som kan förväntas. Punkt.

Intervju av Nicholas Bonde

Foto: Amanda Halsvik